Den första familj jag lärde känna i Calca var Gumercinda och Fidel med döttrarna Jenifer och Ana. Familjen var fattig och bodde i ett hyrt hus med ett rum och kök utomhus. Jenifer var 16 år och drömde om att studera vidare på universitet. Men hon blev gravid och födde sin dotter Vivian som nybliven 17-åring. En konsekvens var att hon fick sluta gymnasiet.
Men drömmen levde vidare och Jenifer studerade hemma med stöd av en lärare. Hon ville tentera in på San Antoniouniversitetet i Cusco. Det är bara de bästa som blir antagna. Då lovade jag att om hon blev antagen, skulle jag betala hennes utbildning. Hon var den student som hade de högsta intagningspoängen det året. Jenifer började läsa matematik och fysik för att bli lärare. Året var 2014. I sex år har hon dagligen pendlat med buss till Cusco. Det har varit långa dagar och det har varit möjligt tack vare att mormor Gumercinda tagit hand om Vivian. Idag arbetar Jenifer som lärare i matematik och fysik vid en gymnasieskola i Calca. I juni får hon sin masterexamen.
Jenifer har en syster Ana, som är fem år yngre. Jag lovade Ana att när hon blev så gammal, skulle hon också få en utbildning. 2017 började Ana en sjuksköterskeutbildning i Calca. Aino och Ebbe Rohman blev hennes faddrar och finansierade hennes studier. Efter fyra års studier var Ana färdig sjuksköterska. Men det var svårt att få arbete i Calcaområdet. Som nyexaminerad måste man söka sig långt in i djungeln för att få sin första anställning. Men Ana ville vara kvar i Calca för att bland annat kunna hjälpa sina föräldrar. Pappa Fidel är blind. Sedan nio månader har hon en fast tjänst vid sjukhuset MINSA Calca.
Jenifer och Ana har visat att med stark vilja, uppoffringar och hårt arbete kan man nå långt. Min samhörighet med Jenifer och Ana och deras familj är stor. Den förstärktes 2017 då jag i samband med Vivians dop fick äran och ansvaret att bli hennes gudfar.
