Glädje

Glädje kan upplevas och spridas på många olika sätt.

Att få välja en liten leksaksbil, att få en tröja med ”Spider man” på, att få en tröja eller ett par byxor till sitt barn som håller det varmt, att få ta emot en keps och röda vantar till sin lillebror eller att få peka ut ett par rosa byxor till sin lillasyster. Alla kläder var begagnade men glädjen var äkta! Vi fick vara där, ge och se de strålande ögonen på barnen och kvinnorna i Calca. Det var vår stora glädje.

Mitt intresse för Peru väcktes under en rundresa i Peru 2012. Ett spännande land med ett fantastiskt folk. Barnens nyfikna ögon när vi besökte byar ute i Inkadalen inspirerade till att resa dit en gång till. Kontakt togs med stiftelsen Perus vänner och snart hade en idé tagit form kring hur även jag under min nästa resa kunde bidra till hjälpverksamheten, på det sätt som låg naturligt för mig. Ett litet bidrag men med effekt för barn som behöver hjälp.

Förutom att stötta Perus vänner med utvärdering av skoluniformsprojektet ville jag även realisera en annan idé. Barnkläder samlades in och samtidigt även fotografier på barnen som gav kläderna i Sverige. Totalt blev de 20 kilo barnkläder som vi hade med oss, min medresenär och jag. Jag ville även dokumentera barnen i Calca med bilder, så att barnen i Sverige kunde se vilka de gett sina kläder till. Jag hade förstått att en del av barnen här i Sverige tidigare undrat över vart kläder tar vägen som de lämnat till klädinsamlingar. ”Kommer de fram?”, ”Vilka barn kommer att använda mina gamla kläder?” Frågorna var många, men nu är de besvarade, åtminstone för de barnen som delade med sig till vår insamling.  Och det har skapat genuin glädje även hos dem, när de fick se foton på barnen i Calca.

Väl i Calca hjälpte Juvenal och Celia från stiftelsen Perus vänner oss med utdelningen av kläderna. De bjöd in barn, som var i behov av hjälp och stöd, med sina mammor eller storasystrar hem till sig. Vi fick bl a träffa en ensamstående mamma med 4 barn, där mannen för inte så länge sedan hade gått bort. Behoven för familjen var stora men försörjningen liten, och minsta barnet bar mamman fortfarande på ryggen. Tacksamheten blev stor hos henne över att slippa oron, åtminstone för stunden, hur kläder till barnen skulle ordnas. Hennes pojkar, Fernando och Juel, fick även välja varsin liten bil, två små försiktiga händer sträckte sig mot bilarna, ”får jag ta den där?” undrade en av pojkarna, och sedan fanns bilarna med i pojkarnas fickor när vi träffade dem nästa dag. Tänk att en liten, använd bil kan skänka så mycket glädje i en liten pojkes hjärta.

Det som fascinerade oss var den försiktighet, ödmjukhet och tacksamhet som utstrålades där under några timmar hemma hos Juvenal och Celia när vi delade ut kläderna. Nästa dag kom en del av barnen och visade upp sig i sina nya kläder, eller så träffade vi dem spontant på gatan.

Ett minne för livet som även inspirerar till att jobba vidare med hjälpverksamheten. Initiativet skapade glädje hos barnen i Calca, hos de svenska barnen och deras föräldrar som gav kläderna och även hos oss själva. Delad glädje brukar ju kallas för dubbel glädje, men det här blev trippel glädje.

Astrid Pettersson, november 2013