För 15 år sedan träffade jag Evert. Evert var byggmästare och drygt 50 år. Han berättade om sin vision att vid fyllda 60 år lämna byggföretaget och åka till Afrika för att bygga brunnar. Hans berättelse gjorde stort intryck. Och den upplevelsen har följt mig i alla år.
I november 2010 gjorde min fru Kerstin och jag en resa till Peru för att besöka de stora turistmålen Machu Picchu, Titicacasjön, Colca Canyon för att nämna några. Men den största upplevelsen var kontakten med det peruanska folket. Vi mötte trots en enorm fattigdom stor glädje, ödmjukhet och tacksamhet. Denna upplevelse skapade perspektiv till det liv vi har fått leva. Det skapade en tacksamhet. Det skapade en vilja att få ge tillbaka lite av allt det goda vi fått i livet.
En kväll på en restaurang i Cuzco kunde vi följa tre systrar 2 – 4 år gamla leka med en sliten pappkartong. Sällan har jag sett en lek skapa en sådan glädje. De skrattade, de kramades, de hjälpte varandra upp när någon trillat, de tröstade varandra när någon slog sig. Då kom jag att tänka på Evert. Bildligt kan man säga att polletten föll ner. Här i Peru skulle jag kunna göra min insats för att skapa en bättre framtid för andra.
Ganska snart efter hemkomsten från Peru fick jag kontakt med bröderna Ronald och Rodolfo. De kommer från mycket fattiga förhållanden och har en dröm om att få en universitetsutbildning. Jag har lovat att hjälpa dem med råd och bidrag så att deras dröm kan förverkligas. Vi har gjort upp gemensamma planer både vad gäller studierna och deras liv i övrigt. Vi utbyter tankar och idéer som hjälp för att uppnå det målet. De kan spanska och det kan inte jag. Men med dagens teknik har vi lätt att kommunicera och det gör vi ofta. Detta skänker mig stor glädje och jag känner starkt deras tacksamhet. Jag känner att min insats gör skillnad. Detta lilla projekt har gjort mig till en lyckligare människa.
Med erfarenhet av detta projekt vill jag ge andra möjlighet till samma upplevelse. Därför har jag ägnat tid och resurser för att försöka skapa ett större projekt i Peru för att hjälpa många fler ungdomar till en utbildning som möjliggör att de själva kan skapa sig en bättre framtid. Tankar med projektet är också att hjälpa de fattigaste till att skapa sig sin egen försörjning. Allt detta lägger jag i Insamlingsstiftelsen Perus vänner.
Till denna stiftelse är alla välkomna. Självfallet välkomnar vi ekonomiska bidrag. Men vi är även tacksamma för råd och idéer till hur vi ska kunna utveckla vår hjälpverksamhet i Peru. Min dröm är att tillsammans med andra skapa en bättre framtid för många fattiga människor i Peru. Goda gärningar är ett effektivt sätt att bli lyckligare – både för givaren och för mottagaren.
Håkan Meyer, hösten 2012
